Farodota

På begäran skall jag skriva en gammal historia som jag har haft liggandes länge nu.

Detta hände sig vid den tiden då torsken började försvinna från Östersjön.
Jag hade inte fått någon torskfilè i frysen inför den kommande vintern, så nu var goda råd dyra.
Jag letade fram mina anglar, dessa betades en vacker höstdag. Nu skulle frysen fyllas.

Jag styrde båten mot en sjunkande sol och en rodnande himmel. Djupt skulle anglarna sättas tänkte jag, för där gick de stora fiskarna.
När den sista vaden skulle i räckte inte repet, med ett ryck åkte livremmen ur sina hälor. När jag fick skarva med den och överdelen till en bikini som låg kvarglömd i båten, räckte tåget till.

Jag gick till nattens vila i sjöboden för att vid sextiden nästa morgon väckas av ett par skränande måsar som slogs om en död simpa. En nyss uppkommen sol lyste mig i ögonen när jag ryckte igång fyrahärstarn och styrde ut på ett glittrande hav.

Anglarna drogs snabbt och utan missöden. Resultatet blev tolv halvstora sprattlande torskar i båten. Korv är inte heller så dumt, var min tanke när jag filèade min fångst.

Väl hemma i Lärbro, där jag då bodde, ställde jag angellådan på terassen och gick in och åt frukost med familjen. Barnen som då var cirka två och tre år gamla hade nyss vaknat.

Jag såg fram emot en härlig dag. Jag skulle stå i solen på terassen och reda anglar, barnen skulle leka i sandlådan, hunden skulle skutta runt i gräset och jaga sommarens sista fjärilar.

Ungarna stack ut före, gud vet vart, dock inte till sandlådan. När jag anlände till terassen upptäckte jag anglarna i en enda röra och i ena änden satt grannens katt med en krok i ena mungipan.

En sax hämtades och tafsen klipptes av. 250 krok bestod nu av 249. Med en katt på 9-10 kilo tågade jag till köksbordet, placerade katten mitt på bordet och tände lampan däröver. Jag kände mig som en kirurg i en sjukhusroman. Med ett snabbt ryck åkte kroken ut, utan att den kom till skada.

Katten då? Undrar ni säkert. Den gjorde en rivstart så sockerskålen åkte i golvet och drog ut genom ett fönster tillsammans med två blomkrukor och en porslinsfigur.

I samma stund kom lillgrabben in för att gå på toa, i sista minuten som vanligt. Med junior på ena armen och med tummen i byxlinningen för att snabbt få ner brallorna vid framkomsten till muggen, hände det. En välbekant odör nådde mina näsborrar, min tumme förvandlades till något som liknade en murkla och grabbens mjukisbrallor spändes upp som ett spinnakersegel. I samma stund ringer telefonen. Det var änkan Zetterqvist som upplyser mig om att min hund är där och i full gång med att förföra hennen pudel.

- Jag kommer strax och hämtar den, lovade jag. I detsamma ringer dörrklockan och utanför står en man med utländsk härkomst, som med all sin förmåga försöker få mig att köpa en tavla som hör och häpna, föreställer en katt. Vad den stackaren fick utstå för ordalag från mig kan jag inte stava till här och nu.

Det blev inget mer fiske den hösten.
Sonen lärde sig dock att gå på toaletten i tid.
Tavelförsäljaren slutade att göra hembesök.
Grannens katt gick över till råkost och änkans pudel fick inte sin mens.



Håll till godo! Med vänliga hälsningar pappa Göran