Äventyr
Hej på er!
Mer än halva tiden har gått och tio dagar återstår. I tisdags gick vi på bergsvandring och besökte världens lägst belägna glaciär här i Mo i Rana. Först åkte vi en båt i 20 minuter för att sedan börja vår vandring uppför berget mot glaciären. Den tre kilometer långa vandringen i uppåtsluttning tog på krafterna men när vi nådde vårt mål var vi alla eniga om att det var värt all mjölksyra i benen, naturen som ledde oss dit var som tagen ur en saga och glaciären som mötte oss var verkligen en mäktig syn.
Båten som tog oss över till andra sidan.
Vattenfall
Det ser ut som att vi står precis nedanför glaciären men det är ännu 20 minuters vandring för att komma fram.
Det ser kanske ut som vilken snöhög som helst men ser ni riktigt noga så ser ni en man med röd tröja gåendes mot glaciären, och tänk då att han ännu har en vandring på 10 minuter för att komma ända fram. 
Under stora protester har jag nu mot Karins vilja laddat upp denna bild på henne i båten, av någon anledning får den mig att brista ut i skratt varje gång och av någon anledning tänker jag på boken "Utvandrarna" med Vilhelm Moberg. "Farväl Mor och Far, ta väl vara på er för nu far jag till Americat".
Hoppas ni har det bra! Kramkramkram
Va fan.... sæger bara att hæmden ær ljuv, nu ær det krig! førvænta dig det værsta... muhohohohoha!
