Farodota

"On the road again", Willie Nelsons gamla dänga. På nåt vis dyker den alltid upp som en gammal kär vän i huvudet när jag packat mina väskor och rullar iväg på nya uppdrag. 

               
           Bilden är tagen under syskonen O:s roadtrip i Australien i mars

Jag kanske ligger snäppet efter i utvecklingen men kan inte sluta imponeras av dagens teknik, gud så smidigt allt går nuförtiden. Jag reser ju en hel del och det skall bokas tåg, buss, båt och flyg hitan och ditan men sällan stöter jag på problem, Att slänga iväg ett snabbt sms och sen är spårvagnsbiljetten betald, det kallar jag framsteg.
Och nu sitter jag här med min nätta lilla dator i knät uppkopplad till nätet lätt som en plätt  på bussen påväg mot Oslo.

Jag satt och lyssnade på min Mp3-spelare på spårvagnen häromdagen då en lite för överförfriskad farbror med maläten träningsoverall, trasig keps och icakasse slog ner sin ända på sätet jämte mig. Han luktade som en hel soptipp och vad jag kunde räkna hade han bara två stackars tänder kvar i munnen. Jag som inte hade hjärta nog att höja volymen till max på mp3-spelaren, trycka mig hårt mot fönstret och låtsas vara både döv och blind tog snällt av mig lurarna för att lyssna vad farbrorn hade på hjärtat.
Under de 15 minuterna in till stan drog han en lång hardang om hur många tusen den lilla apparaten jag hade i öronen kostade och hur bortskämda vi dagens ungdomar är. För att citera: "Ni blir så in i helssschike överrösta med grejer att ni inte vet vad ni skall leka med först". Själv hade han minsann ingen mobil och hade aldrig haft nån, sen ångrade han sig och sa att han hade en mobil men den var flera år gammal. Och han ringde aldrig på den.
Han förstod inte hur det skulle gå för oss när vi växte upp och inte kunde ta vara på de små sakerna i livet utan var så förbannat giriga efter de nyaste prylarna på marknaden. Han var inte aggressiv på något vis utan bara lite bekymrad för vår framtid.
Jag log mot honom och önskade honom en fin dag när jag klev av, han log tillbaka och önskade detsamma.
Tanken slog mig, undrar vems uppväxt och framtid som såg mest ljus ut, hans eller min.

Fyra timmars åkande ligger framför mina fötter. Ikväll avgår flyget mot Tromsö och jag hoppas det inte är alltför mycket snö däruppe med tanke på att jag skall köra bil och delvis för att mina termobyxor ligger på Gotland. Har inte heller några fodrade stövlar eller nån klok mössa (hoppas inte farmor läser detta), men frös jag inte ihjäl uppe i Alta så skall nog inte det här bli några problem....burr.

Nu åker vi över norska gränsen så jag kopplar ner ifall datorn ifall det blir svindyrt, har inte riktigt kollat upp priserna för hur det funkar med uppkoppling i Norge ännu. Vill inte få någon chockräkning....igen. För er som missat fick jag en teleräkning på över 5000 lök innan jul, jag vet inte om ni känner igen känslan men när man ser summan längst ner på fakturan så tappar man liksom andan, allt blod rinner ner i tårna och man måste sätta sig ner. Shit, shit, shit hur löser jag nu det här? - Pappa! Vad sägs om ryggmassage?! 

Ha en fin vecka!
Många kramar Lisen