Farodota

Ja vart skall sleven vara om inte i grytan...

I mellandagarna ringde min gamla barndomsväns mamma som jobbar på radion hem till oss och frågade om jag och pappa hade lust att ställa upp på en intervju i Gotlands Radio.
Vad an denna ära tro?
Jo hon tyckte det här med att pappa och jag har en gemensam blogg i dagens bloggande samhälle var lite unikt och spännande och att det skulle vara kul att göra ett litet kort reportage om det. Och det faktum att pappsen gått från att inte kunna så mycket (läs ingenting) om datorer till att bli en flitig bloggare var lite skoj att berätta för öborna i måndagens morgonsändning.

Ok, det här är vår chans, nu kommer cashen inrullandes tänkte jag och tackade gladeligen ja utan att ens tillfråga pappa.
"Naaaj, vad har du nu ställt till med?! Radion?! Du och jag?!", blev rektionen. Inte riiiktigt så entusiastisk som jag kanske hade hoppats på.

Iallafall så kom Clary med sin lurviga mikrofon och megahörlurar dagen efter vårt samtal.
Klapp klapp på ryggen, detta ordnar sig farsan! 
Vi hade med svettiga pannor och skakande händer gjort iordning lite kaffe och bullarna hade precis hunnit tina upp när det knackade på dörren. Vi kastade i oss fikat i rask takt och sen satte intervjun igång.

Det gick väl rätt skapligt för oss ändå tycker jag, lite stamningar och felsägningar från min sida men pappa höll sig på mattan och skötte sig bra, man är ju lite nervös i hans sällskap ibland. Att han slänger ur sig helt vrickade kommentarer vid helt fel tillfällen har ju skett mer än gång och  det ville jag inte uppleva den här dagen, live, i radion.

Kan nämna ett fruktansvärt minne jag har från en av alla de gånger han kläckte ur sig något korkat när jag var närvarande. Detta var på hösten för några år sen och jag hade lyckats släpa med honom in till Visby för en shoppingrunda. Han hade dagen till ära "klätt upp sig" eftersom han skulle stöta på stadsfolk och klätt sin slanka kropp i ett par ljusa jeans från Lantmanna och sin gröna jeansjacka (som skulle passa på en bakgård i Warsawa, läs föregående inlägg).
När vi tillsammans traskar nerför Hästbacken mot Adelsgatan lägger pappa av en högljudd brakare i gränden så skyltfönstrerna skallrar, JO han gjorde faktiskt det.
Och inte nog med det så säger han så högt han kan: "Du blev då aldrig bra i din mage Lisen".
Efter den incidenten har det blivit allt färre resor till staden med pappa.

Tillbaka till radion. När vi var färdiga med inspelningen pustade vi ut och torkade pannorna, äntligen över trodde vi.
Men då visade det sig att RadioGotland har en hemsida där det även skulle publiceras en bild på det bloggande paret. Så förutom ett radioreportage så poserar vi nu på bild på deras hemsida. Jag och pappa på varsin stol framför datorn i hans sovrum, haha, ja vad skall man säga.

När Clary hade gått rivstartade pappa bilen och åkte upp till ICA och kom senare hem med flera kassar mat.
"Nu skall vi fira att vi är radiokändisar!,  tänkte jag". Men det var inte det pappa hade i tanken utan han fyllde upp matförrådet för ett antal veckor framåt eftersom han inte skulle våga sätta sin fot uppe i ICA efter detta. Han trodde att alla i Lärbro skulle viska och skratta bakom ryggen på honom. Äsch jag tog det inte så allvarligt, 07.30 på morgonen så är det nog bara pensionärer som lyssnar tänkte jag.....svälj.
Men för att ta det säkra före det osäkra ifall fansen skulle bli alltför hetsiga så valde jag att sätta mig på Gotlandsbåten till Nynäs samtidigt som programmet sändes på måndagsmorgonen och lämna min gamle far hemma i skvallerträsket.




Over and out! Lisen