Farodota

Hallu!

Har inte varit inne på internet på snart en vecka och hade førberett mig på ett saftigt inlægg från pappa, men hær ekar det tomt! Har du gått under isen? Kan ju knappast ha skrivkramp redan!

Jag får fatta mig lite kort eftersom internetcafèt kostar 2 (j*vla) kr per minut! Vilket rån!

Har nu kommit på plats i Tromsø och jobbet har satt igång før fullt.
Varje gång man kommer ut på nya uppdrag så kommer man till ett kaos, ær ju dærfør de hyr in oss før att få hjælp att styra upp allt. Att hyra in sjukskøterskor från bemanningsføretag ær det absolut dyraste alternativet som de bara gør nær det ær kris på stællet. Personalen jag møtte nær jag kom ær helt utslitna och chefen helt utmærglad, hon går runt som en zombie helt blekgrå i ansiktet medans telefonerna runtomkring ringer varma av arga anhøriga och personal som vill sjukskriva sig.

Førsta kvællen hade jag upplæring men det blev inte så mycket av det. Nær vi kom till en farbror fann vi honom i en blodpøl på golvet efter att ha ramlat i hallen så det bar av till akuten direkt dær jag satt ensam med honom hela kvællen och fick inte træffa några andra patienter.

Som vi alla fått erfara ær det ju lååång væntan innan alla doktorer har tid att ta emot så efter två timmar børjade denna patient som ær en gammal alkolist och knarkare bli aggressiv och sa att jag kunde dra åt helvete om han inte fick komma hem nu med en gång, han skulle minsann inte ha någon undersøkning. Jag hade bara lyckats få i mig en fralla under hela dagen och hade en dunkande huvudværk som inte ville ge med sig trots fyra alvedon så jag var inte upplagd før bråk.
Farbrorn hade ett ordentligt hack øver næsan som skulle sys så vi kunde bara snællt vænta på doktorn. Jag erbjød kaffe, høll honom i handen och talade ømt men inget hjælpte.. Tillslut nær han blev helt oregerlig fick jag gå till disken och sæga att nu ær detta ohållbart och att jag inte orkade hålla honom kvar længre, då fick vi æntligen førtur.

Efter det fick jag sjælv ordna med taxi så att vi kunde komma hem till hans lægenhet, och nær vi kom fram vægrade farbrorn betala taxichaufføren trots att vi hade kommit øverens om det på sjukhuset. Så både jag och chaufføren kunde dra dit pepparn væxte før han hade då inte råd med 120 kronor trots att han hade 1000 kr i plånboken. Då var migrænen påvæg och jag orkade inte vara snæll och dalta med honom længre, jag brukar inte bli arg, særskilt inte på min patienter men den hær kvællen rann det øver. Tillslut plockade han upp plånboken och chaufføren drog en lættnandes suck.
Jag placerade sen farbrorn i soffan, gjorde några goda smørgåsar till honom och stoppade han sen i sæng. Vi blev fort vænner igen och jag fick en godnattkram nær jag gick.

Nær det var dags att åka hem den kvællen satte jag mig på fel buss och kom inte hem førræn klockan 00.30, hade då førfrusit mina føtter och huvudet høll på att explodera. Vilken mardrømsstart!!

Andra dagen hade de inga folk så jag fick åka ut sjælv till åtta patienter jag aldrig førr træffat. Med en dåligt kopierad karta øver Tromsø bar det av i snøstormen. GPS vad ær det??

Med tanke på snøstormen som gjorde att jag bara såg 20 meter framfør mig ær jag fortfarande førvånad øver hur jag lyckades hitta vægen till samtliga. Kom førsent till alla eftersom jag hela tiden kørde fel och æven kørde fast i snøn en gång, inte nog med det så var ju bilen øversnøad och igenfrusen efter varje patientbesøk så det drog också ut på tiden att sopa och skrapa rutor! Men som tur var godtog de min ursækt att jag aldrig førr varit i Tromsø och att det var min førsta kvæll.
Om ni blundar kan ni kan sækert se mig framfør er sitta helt nersnøad i bilen med panik i blicken, bankandes i ratten och skrika "Var i helvete ligger nummer 15 då!!".

Nu har jag jobbat i næstan en vecka och har lyckats få en øversikt øver Tromsø och hittar ganska bra. Det bor ændå 70 000 invånare hær (lika många som hela Gotland) så stan ær ju stor!
Jag trivs helt ok på jobbet, inte det bæsta uppdraget hittills men det fungerar. Nær jag satt på akuten med den dær farbrorn førsta kvællen kændes allt førjævligt men så var jag hemma hos en dam igår och rullade hennes hår framfør hennes øppna brasa och drack kaffe medan stormen rev utanfør knuten, då kændes jobbet helt toppen!

Jag bor på ett studentboende. Har ett rum på 10 kvm, sover på en soffa och delar toa och køk med alla andra. Som gammal student ær jag van vid smutsiga kastruller, dunkadunka på kvællarna och hårbollar i duschen så det går ingen nød på mig, de andra två svenska sjukskøterskorna dæremot ær mycket kritiska och skall nog få byta boende snart.

Har fått en skitjobbig tvångstanke. Eftersom jag inte får mitt internet att fungera så kan jag bara læsa bøcker och spela Harpan på kvællarna. Och innan jag somnar måste jag klara att få ut en Harpa-omgång, detta gør att jag somnar sent på kvællarna och ær helt død på morgnarna. Jag måste førsøka få bort den tanken før det blir ju ohållbart.

Tænkte att jag skulle kunna få koppla upp mig på skolans internet eftersom jag bor i en studentlya, så jag begav mig en eftermiddag till universitet. Jag fick svaret att jag var tvungen att vara student før att få en login.
Som jag sa tidigare brukar jag sællan bli sur på folk men har delat ut två utskællningar på fem dagar! Vad hænder?! Måste vara før att jag saknar Daniel så mycket. 

Hær kommer lite bilder, skall førsøka uppdatera lite oftare hædanefter.

Ta hand om er!
KRAAAM Lisen