Farodota

Hej på er!

Igår var den stora dagen inne då jag tillsammans med Daniel och hans tre syskon skulle bli hårstylade, sminkade och fotograferade på Studio i Göteborg. Vi skulle komma dit helt osminkade och med oss skulle vi ha tre olika uppsättningar med kläder som vi själva önskade ha på de olika fotona. 

Jag hade varit riktigt spänd inför detta och efter två veckor i grubblerier och sömnlöshet hade jag äntligen bestämt mig för de tre olika kreationerna som jag skulle klä min kropp med. Klockan 14 skulle vi mötas upp inne i stan och jag hade gått upp i tid för att duscha, raka benen, måla naglar, noppra ögonbrynen och i ett misslyckat försök med stålborsten försökt tvaga bort de två bajsbruna ränderna från brun-utan-sol jag dagen till ära lyckats ordna på båda nyckelbenen. 

När det var en timme kvar skulle jag bara stryka mina två klänningar, gräva fram rätt bh och lacka om tumnageln som jag nymålad råkade skrapa emot pyjamasbyxorna. Daniel som gick upp en timme senare än mig satt i soffan och tittade oroligt på klockan där jag sprang runt som ett skållat troll.

Daniel: "Skall jag hjälpa dig med nåt?"
Jag: "Hehe, neeejdå jag skall bara....."
Daniel: "Jag kan stryka."
Jag: "Åh tack älskling, vi hinner aldrig annars".

När det var en kvart kvar upptäcker jag till min fasa att det var en stor svart fläck på min nytvättade vita klänning. Naaaj och jag som inte hade någon plan B. Nu var goda råd dyra, jag kunde inte fotograferas i mina favoritjeans med ett stort kronhål i baken så jag slet klänningen från strykbrädan och sprang in på toan för att förhoppningsvis med tvättpulver och vatten få bort den enorma fläcken som till min förvåning faktiskt gick bort.

Tio minuter kvar och där stod jag med en droppande klänning, oplockade ögonbryn och ingen upphittad bh. Med en snabb puss överlämnade jag klänning, hårfön och strykjärn till Daniel och talade om hur högt jag älskade honom.

När två minuter återstod hängde jag över diskhon och skrapade bort jord (?) från klackarna på mina svarta pumps samtidigt som jag i huvudet försökte tänka ut vart i hela världen jag hade gjort av min vita bh.

Någon minut försenade lämnade vi lägenheten och gick mot spårvagnen. "Lugn baby, om vi bara går lite fortare här nu så hinner vi utan problem", svalde jag. Och det gjorde vi, tillochmed tre minuter tidiga, kors i taket.

På spårvagnen in råkade Daniel få syn på min uråldiga gamla bh som jag i brist på annat hade fått kasta ner i min handväska och utbrister förfärat. "Vad är det där?! Ser ut som värsta mormorsbh:n!".

Väl uppe på Studio växte spänningen då vi fick se alla människor som blev stylade och kom ut som riktiga modeller. "Tänk va lite smink kan göra", sa Håkan drömmande när en blond tjej kom in i väntrummet. Femtonåriga Elias skickade iväg ett sms med "Söt tjej klockan två", till Daniel och vi började skratta.

Vi fick sitta där och vänta på vår tur i en timme, en timme som snart förvandlas till två och vårat tålamod började nu ta slut. Helt plötsligt ropade de upp:  -Daniel varsågod! och Daniel flyger upp likt en tennsoldat från soffan vevandes med ena handen:  -Japp, det var jag det!. Men tyvär fanns det fler Daniel i det överfulla väntrummet och han fick lite lätt röd om bägge kinderna sätta sig ner igen och jag hörde hur han morrade något ohörbart. 

När vi vi fick reda på att vi skulle få sitta där i minst en timme till och att vi nu inte hann få någon hårstyling tog vi våra uppsättningar av kläder, tackade för oss och tog hissen därifrån. Tjejen i disken sa inget till sitt försvar utan ruskade bara TipEx-burken, drog ett fett streck över våra namn på listan för att sen glatt vinka hejdå. Det var synd att det inte blev någon fotografering men sånt händer, vi tog en fika på stan istället och helt ärligt hade jag en rolig eftermiddag med många skratt trots all väntan. Nu har jag iallafall rakade ben och nopprade ögonbryn, ja iallafall ett nopprat ögonbryn.

Kram