Farodota

Såhär i studenttider blev jag så himla nyfiken på om jag fortfarande kom i min gamla balklänning som nu har legat i mammas garderob och skrynklat till sig riktigt ordentligt sedan jag tog studenten 2004. Det har hänt en hel del på fem år kan jag säga och jag hade därför rullat fram kanonen och förberett mig på att i en våldsam fart behöva skjutas i klänningen. Kom jag väl i den skulle jag troligtvis spränga alla de små tygbeklädda knapparna i luften om jag råkade ta ett litet andetag, pjåång pjåång.

Så sant som det var sagt, klänningen fastnade redan vid höfterna och vägrade röra sig varken upp eller ner hur jag än drog, slet och ålade mig. När jag hörde hur sömmarna knakade började min underläpp okontrollerat darra och jag brast ut i stor beklagan, "MAAAMMA, hur i hela världen kan jag ha blivit så HÄR fet på fem år??".

"Men lilla hjärtat du har inte blivit tjock, du....har blivit kvinna", försökte mamma.

Kvinna. Jo det enda positiva i att vågen numera visar ett  X antal kilo mer än för fem år sedan är väl att jag på köpet även fick en byst som jag i mina ungdomsår aldrig trodde att Han där uppe skulle skänka mig. Men det hade räckt med bara dom käre gud, allt det andra kunde du fått behålla.

Efter en svettig match Lisen vs balklänningen kom jag tro det eller ej i den. Mamma fick visa alla sina muskler och var tvungen att sitta på knä på golvet för att få igen knapparna i ryggen och under fotosessionen var jag nära att svimma av syrebrist, men skam den som ger sig. Nu kompisar ser jag framemot att gå på bal igen i mitt skrynkliga blå korvskinn och kommer därför kolla postlådan varje dag efter eventuella inbjudningar.

Kram o godnatt!