Farodota

Igår råkade jag slarva bort Dannes fina Audi. Hur i hels..?!
Medan han var på jobbet hade jag fått äran att låna bilen och begav mig in till Karlstad city för lite shopping. Parkerar den i ett parkeringshus mitt i stan och när jag går därifrån tar jag sikte på en Scandic-skylt för att jag senare skulle hitta tillbaka. När shoppingen var utförd hittade jag utan problem tillbaka till Scandic-skylten och parkeringshuset, tror jag ja! Men det visar sig att det här parkeringshuset bara har en nedervåning och jag parkerade ju på övervåningen...? Stod där ett tag och krattade mig i huvet innan jag begav mig ut på gatan igen för att leta efter ett annat parkeringshus vid Scandic-skylten och som tur var fanns det ett till! Drog en lättnandes suck, det måste ju vara det rätta. Men när jag kom dit var portarna stängda och det var bara hotellets gäster som hade tillgång att parkera där inne, what? Hade jag råkat parkera i hotellets parkeringshus medans portarna var öppna och nu krävdes det ett kort för att komma in igen?! Det kunde väl inte vara möjligt! Av och an i 30 minuter gick jag ute på gatan genomsvettig och krattade sönder hårbottnen...hur skulle jag nu lösa detta?
Tillslut öppnades portarna till hotellets parkeringshus då en annan bil körde ut och man är ju inte dum (!) så jag smet in i tron om att bilen stod där. Men tji fick jag, där stod det fyra bilar varav tre tillhörde vaktmästarna till hotellet. Inte nog med att jag inte hade den blekaste aning om var Dannes bil var så hörde jag ett boom bakom mig och portarna slog igen, jag var inlåst.
Shit shit shit, det här händer inte. Jag hoppade upp och ner och vevade med armarna i kameran och gjorde brumljud i högtalaren men portarna förblev stängda. Tillslut hittade jag en knapp som man kunde ringa på för att nå personalen i receptionen.
- Hejsan, jag heter Louise och jag smet in i erat parkeringshus när en bil körde ut och nu har jag visst blivit inlåst här. Pinsammare än pinsammast, men jag hade ju inte så mycket till val så jag tryckte på knappen och höll andan. Men precis innan de hann lyfta på luren i receptionen fick jag syn på en stor röd knapp som det stod Dörröppnare på långt upp på väggen, det fick bära eller brista och jag kastade mig över den och med ett brak öppnades porten och jag var fri!
Ser ni på Efterlyst  nu nån kväll och det visar en hoppande blondin i blå jacka i ett parkeringshus under rubriken "Har ni sett denna kvinna?", så kan ni väl låtsas som ingenting.

Ja för att göra en lång historia kort så visade det sig finnas två Scandic-hotell i Karlstad city och jag hade givetvis varit vid fel. Efter nästan en timmes letande fann jag äntligen bilen och kunde styra kosan hem till lägenheten igen, råkade dock hamna inne på stora Drottninggatan på vägen hem där bara bussar få köra och mitt tålamod hade nu nåt botten. Där körde jag i 15 km/h mittemellan 6 gula stadsbussar där  busscahufförerna tittade ner på mig och hyttade med nävarna, jag sjönk så långt ner i sätet jag kunde och låtsades titta åt ett annat håll tills den långa Drottninggatan äntligen nådde sitt slut.

Väl hemma i lägenheten skulle jag laga till min saffrans-pastasås då jag insåg att jag hade glömt köpa saffran, huvudingrediensen, som var den främsta anledningen till att jag lånade bilen och körde in till city från början. Ja jeeezes, ibland är det inte lätt att vara Lisen! Det blev en runda till Willys ute på landet där det inte fanns några stadsbussar eller parkeringshus!

Oh no no pappa, Lisens städarfirma har gått i konkurs för längesen på grund av för dålig underhållning. Ledsen men du får allt putsa dina fönstrar själv, men klippa dig lovar jag att hjälpa dig med! Och så skall jag bjuda dig på min saffrans-pasta som blev supergod.

Nu skall jag krypa ur pyjamasen och bege mig till IKEA, hoppas den här dagen bjuder på lite mer flyt i körningens tecken.

Gud va skönt det är att vara hemma hos Daniel igen, jag bara njuter. Ikväll blir det nog bio.
Kramkramkram




                          Lisen