Svidig
Svidig. Är det ett gotländskt ord för sur?
Jag har varit så arg på mitt bemanningföretag den här veckan, dom har verkligen tappat allt mitt förtroende och respekt och om nån därute funderar på att åka med Helsenor (nu går jag ut offentligt) så rekommenderar jag dom INTE. De lovar de skall ringa, ger olika besked allihopa och betalar inte ut resersättningarna i tid, grrr. Droppen som fick bägaren att rinna över kom igår när en av hottentottarna på Helsenor ringde mig. Jag och Karin har väntat hela veckan på att få åka ut på jobb och fick beskedet att vi säkerligen skulle få något till den 18e men inget har hänt. Men så igår eftermiddag ringde den här killen och sa att jag kunde få ett uppdrag uppe Alta (lååångt uppe vid ryska gränsen) och kunde få resa 14 timmar senare. Eftersom de ringde så sent i veckan tog jag förgivet att jag inte skulle få nåt jobb förrän nästa vecka så jag bokade igår en resa till Lysekil och frågade vänligt om det gick att resa på söndag istället. Då suckade pajasen högt och sa: "Alltså du får nog ta och göra den lilla uppoffringen och åka redan imorgonbitti. Hade du tänkt att festa i helgen så får du cancellera det. Och du, jag vet att du bara vill vara borta i två veckor men tre veckor skulle du väl kunna stå ut va?".
Satan i gatan, då brann det till och jag kände hur ådern i pannan pulserade, jag började tugga fragma och elden sprutade ur näsborrarna. Säger man så till sina kunder?!! Han hade väl ingen aning om vad jag skulle göra i helgen, jag kunde ju lika gärna ha lovat vara hos mamma på sjukan. Nej, ingen översittarsnobb som tjänar 40 000 i månaden för att sitta och pilla ludd och dricka kaffe hela dagarna för att få tiden att gå fram till afterworken på fredagen ringer till mig och är stöddig när jag ställt upp i vått och torrt i 1,5 år utan att krångla en enda gång! Jag känner hur svetten porlar så fort jag tänker på hur fläng i huvet han var. Det är så typiskt att man alltid kommer på såhär i efterhand vad man skulle ha sagt för att sätta honom på plats, men det kanske var lika bra så jag inte åkte dit för olaga hot och trakasserier.
Eftersom jag varit i Alta förut och tyckte att det var de två längsta veckorna i mitt liv svarade jag att jag INTE tänkte sova på den där stenhårda soffan nere i det 10 kvm stora rummet (jämte kylrummet där de förvarar de döda) utan teve eller radio i TRE veckor! Två veckor kan jag vara uppe i Alta, men thats it. Och skulle jag resa med så kort varsel redan 14 timmar senare så ville jag ha hemresa den 5:e, alltså exakt två veckor. Kalla mig bortskämd men de tjänar en jäkla hacka på oss vikarier och man har rätt att ställa krav tycker jag. Efter mycket gormande och morrande hur krångligt allt skulle bli nu så la vi på luren och han skulle återkomma med besked idag fredag. Klockan 8 sharp ringde telefonen och väckte mig ur drömmarnas land, han frågade mig om jag kunde sova över i Oslo lördagnatt och ta flyget på söndag morgon för Helsenor hade inte budget nog att låta mig flyga med SAS senare på söndagen, okey fine with me. Men sen återkom han 1 timme senare och då hade han "snackat med de högre cheferna om att ruffa lite på budgeten" och bokat flyg på söndagkväll istället och jag får vara borta exakt två veckor, det var skönt. Vi lade på luren som vänner.
Jag håller på att läsa boken "Konsten att vara snäll" av Stefan Einhorn, tänkte jag skulle skicka ett exemplar till killen på Helsenor. Eller kanske en hel låda som han kan dela ut till sina kolleger på redaktionen.
Idag reser jag till Lysekil kl 16 och det blir en helg utan några planer. Jo blir det sol så skall vi nog skjuta lerduvor vilket var säkert tio år sen sist, skoj!
Imorse gjorde jag en smoothie till frukost, lyyx! Nu skall jag packa för två veckor uppe i de norska fjällen.
Puss på er!
