Farodota

Hej hopp!

Resan gick smidigare än jag trodde och för en timme sedan ankom jag till Orkdal där jag skall jobba och bo nu en tid framöver. En mycket trevlig dam mötte upp mig vid bussen och jag fick hoppa in i hennes lilla inrökta toyota, innan jag satte ner stjärten borstade hon bort några fimpar från sätet och tände sedan på nytt en Prince. Jag satte diagnosen KOL efter två minuter.

Det bar av till en stor bondgård och jag trodde hon skojade när hon med allvarlig min och sin hesa röst sa att jag gärna kunde få jobba extra i ladugården om jag inte fick tillräckligt med jobb på sjukhemmet. Jag sneglade på den enorma ladugården med minst 50 mjölkkor, sniffade in koskitlukten och sade att jag skulle fundera på det. Ja vad gör man inte för de norska stålarna!?

Ladugården




Som tur var slapp jag sova bland kossorna, hon visade istället in mig i en stor flygel från 1700-talet och envisades med att bära min svintunga väska uppför den branta trappan upp på övervåningen. Jag trodde kvinnan skulle få en hjärtinfarkt på det sista trappsteget men hon övertygade mig att hon var sååå van vid att bära turisters väskor och jag vågade inte sätta mig emot denna hesa krutkvinna.

Ingången



Hallen



Min alldeles egna flygel med tio rum



Mitt sovrumsfönster




Ja så nu är jag inkvarterad i en flygel på en bondgård med 50 mjölkkor och en stor skällande hund som heter Alex. Dörrarna gniker och golven knakar och jag blir inte förvånad om spökena härjar här inatt. Men det är ett riktigt riktigt charmigt ställe och vädret är ju toppenfint!

Imorgon börjar jag mitt första pass på Orkdals sjukhem och jag håller er uppdaterade hur det går. Skulle jag mot fömodan inte skriva på bloggen på några dagar så beror det på att hunden ätit upp mig eller att spökena rövat bort mig...buhuu.

Nu skall jag se på svensk teve och äta Gott & Blandat. Ha en fin torsdag! Kramkramkram