Farodota

Ojdå, vad är det jag läser? Pappa har valt att kasta in handduken och lämna våra trogna läsare! Känner att det här inte var riktigt rättvist och att det är jag som får se till att styra upp det här sjunkande skeppet. Utan pappa blir det inget bloggande för min del heller och jag känner inte riktigt för att sluta nu när det händer så mycket spännande som jag vill dela med mig av.

Huvudsyftet med våran gemensamma blogg har hela tiden varit att dela med oss av våran vardag till er läsare och framförallt till varandra då vi bor så långt ifrån varann. Det har inneburit att man har öppnat upp sitt hem och ni har fått läst om pappas fiskehistorier, visby-trippar och sin nya kärlek och om mina matkatastrofer, Norge-resor och utlåsningar.

Vart var det egentligen jag ville komma med det här inlägget? Jo, jag ville nog få fram att vi gärna delar med oss av det mesta här och vem som var först med den här nyheten har ingen som helst betydelse. Pappa ringde och frågade om han fick gå ut med det och jag får erkänna att jag blev lite rörd, klart han fick det. Grejen var att jag själv ville vänta någon dag då vi inte hade berättat för alla i Daniels släkt.

Jag förstår fullt ut att folk ville ha en bekräftelse från mig att jag var på tjucken innan ni kunde börja kommentera det hela och jag tar på mig hela skulden för att det blev lite rörigt. Att jag var seg på tangenterna resulterade i att pappa fick lite obefogad kritik.

Summa summarum så hoppas jag pappa tar det med en nypa salt och inte ger upp bloggandet, vi älskar båda två att uttrycka oss i text och idèn med den här bloggen tycker jag fortfarande är lysande.

Att ha en öppen blogg handlar om att ge och ta, och att få kommentarer, kontra tillbaka och diskutera tycker jag är lite av syftet. Så om inte pappsen tar sitt förnuft till fånga så får vi helt enkelt starta en namninsamling, "Vi som saknar Göran!", eller vad säger ni?

Är faktiskt just nu i denna stund påväg hem till ön, tänkte jag skulle ta tre dagar där och hälsa på pappa, släkt och vänner. Ett ypperligt tillfälle att värva tillbaka karln till bloggandet igen.

På återseende! Pussokram