Farodota

Väldigt dålig uppdatering här! Min mobil, mitt bloggverktyg, har packat ihop och tackat för sig så jag har nu fått gräva fram en gammal telefon ur en låda och är nu back on track.

I helgen har vi haft strålande väder och äntligen fick jag grilla mina efterlängtade korvar på en klippa i vårsolen. Det var så varmt och avkopplande i solskenet att vi efter att ha klämt några hotdogs somnade i skedställning där på filten för att senare vakna upp till ljudet av en hel turkfamilj som hade brett ut sitt täcke en liten bit ovanför oss. Då packade vi ihop och åkte till Maxi och veckohandlade, japp ni läste rätt, nu har vi på riktigt fastnat i Svenssonträsket! Vi (läs: jag) har bestämt att vi varje söndag skall åka ut och veckohandla tillsammans för att kanske spara in nån slant och sen slippa kånka på tunga kassor. Vi har tillochmed fixat en sån där ICA-självscanner som vi invigde igår under vår allra första veckohandel. Trots att Daniel inte gillar att åka ut och handla på Torp så kunde jag ana ett litet belåtet leende bakom den tuffa fasaden när han likt en cowboy riktade den röda pistolen på varorna, avlossade ett skott och sen placerade varorna direkt i kassen. Får se hur många söndagar detta håller i sig.

I lördagskväll var jag, Daniel, Charlotte och Staffan på Tanum Strand och dansade loss till DATE, åh vad jag har längtat efter att få dansa! Dock var jag helt slut efter bara en bugglåt och hur mycket det än spratt i benen fick jag ta det lite lugnt för man är inte lika nätt på fötterna som förr direkt. Men kul var det!

Igårkväll såg vi skräckis hemma hos Oscar och Carro, vill ni bli så skiträdda att hjärtat hoppar över flera slag och svetten rinner så skall ni se Paranormal Activity. När vi kom hem somnade Daniel på två röda sekunder men jag låg klarvaken med huvudet inborrat i Daniels bröst och lyssnade efter ljud i säkert över en timme innan jag tillslut somnade av psykisk utmattning, nej skräckis är inte min grej.





Jag var hos barnmorskan förra veckan och bebisen har nu lagt sig med huvudet neråt och fixerat sig och det var tydligen ett bra tecken. Nu närmar det sig verkligen med stormsteg och vi är båda så spända och glada inför vad som komma skall. Idag är det dock fjärde dagen i rad som jag har starka smärtor i bäckenet, det är en konstant ihållande smärta som börjar bak i ryggslutet och går som en rand ner i högra ljumsken och vidare ner i högerbenet. Kan tänka mig att ischias-smärtor känns ungefär såhär. Att sitta och ligga still är tortyr och hur jag än vrider och pallar upp med kuddar så hittar jag ingen ställning där smärtan avtar, nej det bästa är att röra på sig för då känner jag ingenting så nu skall jag gå ut och ta en promenad i den härliga solen!

Puss & kram Lisen ♥