Farodota

Man drömmer otroligt mycket sjuka drömmar när man är gravid och det är på gränsen att jag ens vill dela med mig av dom, men dom är så starka att de fastnat i min näthinna och inte vill försvinna. Gårdagens dröm:

Det är strålande sol och jag sitter på en uteservering vid vattnet och dricker kaffe. Plötsligt ser jag ett flygplan som flyger väldigt lågt över skogen borta över fjorden och i en blinkning vänder nosen helt plötsligt rakt ner och flygplanet kraschlandar i skogen. När den mörka röken börjar stiga över trädtopparna kommer jag till insikt att det var precis det planet som min lillebror är med på och jag grips av panik och börjar skrika. Plötsligt befinner jag mig på olycksplatsen och ser blodiga människor ligga överallt. En stor gul kran lastar ner kroppar i en container och jag vandrar runt i ett töcken och skriker min lillebrors namn. Då får jag se min pappa komma gåendes hand i hand med min lillebror på en grusväg och båda två ser jätteglada ut och de verkar vara inne i en diskussion som får dem bägge två att skratta, det stora kaoset runtomkring verkar passera dom helt obemärkt. I en stor lättnad sjunker jag ihop på marken och börjar gråta så förtvivlat och hejdlöst att jag inte kan andas. Då kommer min lillebror fram och slår mig käckt på axeln och säger: "Vad ligger du här och lipar om?" Då blir jag så fruktansvärt arg och börjar slå honom men slagen blir bara lösa spaghetti-slag eftersom min kropp fortfarande är helt förlamad av skräck och sorg av vad som kunde ha hänt.

När jag vaknar upp är kudden helt våt och jag kan inte sluta gråta. Jag ligger och hulkar i säkert tio minuter innan jag lugnar ner mig och kan somna om.

När jag var i mitten av graviditeten drömde jag att jag var ute och arbetade i hemtjänsten och besökte en psykiskt sjuk man och gav honom sina mediciner. När jag står i hans kök och håller på med medicin-dosetten kommer en annan man in och börjar sparka mig i magen så jag faller ihop i fosterställning på golvet. Jag försöker skydda barnet med händer och armar men mannens sparkar är så kraftiga att jag inser att det inte är någon idè och att vi har förlorat barnet.

Jag vaknade av att jag grät hejdlöst och den natten fick Daniel vagga mig till sömns. Hoppas dessa sjuka, obehagliga drömmar försvinner när barnet fötts och istället förvandlas till roliga och mysiga drömmar som får en att vakna med ett skratt och en härlig känsla som håller i sig hela dagen.