Farodota

Hej hallå!
Ytterligare en vecka har gått, som vanligt i raketfart. I söndags vred vi ju tillbaka tiden en timme och igår var det mörkt ute klockan fem. Det enda positiva med det är att jag kan fortsätta mitt soffliggarliv eftersom jag inte vågar ut och springa i mörkret, höhö. Förra veckan hade jag och Wilma aktiviteter på schemat varje dag, vi var på Öppna Förskolan måndag, BVC tisdag, föreläsning om barnens motorik onsdag och på torsdagen fick vi besök av Wilmas kompis Vincent som brukar komma och hälsa på oss ibland, det gillar vi.






Igår blev Wilmas fot-och handavtryck i gips färdigt och pryder nu hennes lilla hylla över spjälsängen.


I söndags firade jag och Daniel två år tillsammans. Det känns som att vi varit tillsammans så mycket längre men det har ju samtidigt hänt en hel del på två år. Att få barn tillsammans är det underbaraste man kan vara med om  men det innebär även en stor förändring. Jag tror att hur starkt ens förhållande än är från början så sätts det ändå på prov när man får en liten ny individ som nu tar all uppmärksamhet, bådas fokus läggs helt och hållet på den här lilla krabaten och det är lätt att glömma bort varandra. Men för varje liten svårighet vi stöter på i vardagen så står Daniel där trygg och stabil som en rauk med en lugnande stämma att allt ordnar sig, ingen idè att förstora upp något i onödan, och när Wilma sover sina små powernaps är han noga med att vi skiter i disken och tar kvalitetstid istället. Ja, sedan Wilma kom till har min respekt och kärlek till honom växt ännu starkare och djupare och jag är så ofantligt kär i honom. Det är underbart att fortfarande känna de där fjärilarna i magen när han parkerar bilen nere på parkeringen efter jobbet och jag hör hans fotsteg i trappuppgången. Men han är inte bara världens bästa pojkvän utan också världens bästa pappa. ♥

 

Vår lilla tjej håller oss fortfarande vakna nästan hela nätterna. Hon yrar runt som en virvelvind i spjälsängen även om vi bullar upp med täcken och kuddar. Är det drömmar? Eller är det kanske tänderna som får henne att vakna gång på gång? Jag önskar jag visste. Inte heller hjälper det att ha henne i sängen mellan oss för hon lever rövare även där och kan inte komma till ro, vi har provat att öka maten och ta lugnande bad innan läggdags men ingen förändring. Jaja, det är väl en tillväxtperiod som dom säger på BVC och någon gång måste ju orken ta slut och hon måste sova.

Igår dånade vilden rakt in i vitrinskåpet när hon låg i babygymmet och jag var på toaletten, shit vad det händer grejer på bara nån vecka.
 

Idag regnar det i Uddevalla så jag tänkte passa på att rensa lite kläder både i min och Wilmas garderob. I min garderob hänger det ut lite armar här och där och det mesta är bara inknökat. Wilmas låda är överfull eftersom hon växt ur sina kläder på bara några dagar känns det som. Sen skall jag tillaga älg för första gången i mitt liv, älg på en vanlig sketen tisdag! Det har sina fördelar att vara ihop med en jägare.

Kram!