Farodota

I torsdags lämnade vi lillfisen hos farmor och gav oss ut på jakt. Jag känner mig alltid lika cool när jag får klä mig i jaktkläder och sitta bredvid Daniel i en buske och spana ut på åkrarna efter rådjur, och på nåt vis känns det hela lite romantiskt, bara han och jag i den tysta skymningskvällen. Denna gången kände jag mig lite extra häftig där jag satt iklädd keps på en pall med min kikare helt stilla och tyst som en mus i över en timme utan att störa skytten bredvid, jag tänkte att Daniel måste väl tycka att jag är den perfekta spejaren att ha med sig. Men...jag har aldrig varit den smidigaste och plötsligt glider kikaren ur näven på mig och som i slow motion ser jag hur den landar rakt på vattenflaskan på marken med en hård duns så det nästan ekar i trädtopparna. Shit shit. Daniel drar efter andan och ger mig en ilsken hyschning med fingret och så är den romantiska stunden över. Det blev ingen jaktlycka denna gången trots att vi såg tre rådjur och en räv, när solen gick ner och myggorna blev helt jäkliga gav vi upp och åkte hem till vår älskling.