vardagsbetraktelser
Hej på er!
Igår blev jag hembjuden till Bea på en fika klockan elva. När klockan började närma sig sprang jag fortfarande runt som en skållad råtta och hängde tvätt, plockade ur diskmaskinen, skrapade bort intorkade matrester från barnstolen och matbordet, ja ni fattar, sådana där saker som man egentligen kan ta senare men som man tycker är skönt att ha gjort innan man lämnar lägenheten. Just som jag skulle gå och ta på Wilma blöjan hör jag hur det skvalar inne i vardagsrummet och när jag kommer in står hon med högerbenet uppe på kanten på gåvagnen med en kiss-stråle snitsigt riktad rakt ner i botten på vagnen så det skvätter upp på vitrinskåpet, hon tittar upp på mig med ett nöjt leende och höjer sin lilla näve till en High-five. Galna unge! Men givetvis är det mitt fel som låtit henne springa omkring med rumpan bar. In med lillan i duschen och sen fram med skurhinken. När vi sedan fått på oss ytterkläderna och packat den lilla skötväskan med mat och blöjor var klockan nästan elva och jag var sen. Då hittar jag inte bilnyckeln! Fan. Med en varm och trött tjej på ena armen gräver jag i panik igenom alla jackor, kastar mig ner på alla fyra och tittar under kistan och skohyllan men nyckeln är puts väck. Ringer då Daniel som säger att han visst råkat få med sig nyckeln till jobbet och i samma sekund slår det mig att extranyckeln ligger ju i vagnen, som ligger i skuffen på bilen.
Det var bara att ringa och be tusen gånger om ursäkt till Bea och säga att vi tyvär inte kunde komma idag. Men hon tog det med ro och vände snabbt på situationen och sa att hon istället kom in till oss. Så jag rotade fram några kladdkakekex som tyvär var det enda som huset hade att bjuda på men precis när jag skulle sätta i sladden i kaffebryggaren gick strömmen i lägenheten och allt blev knäpptyst. Vad nu då? Ringde Daniel som guidade mig i proppskåpet och med en enkel knapptryckning var elen tillbaka. Ett försök till att sätta i sladden, BAM!, strömmen gick igen. Vad i helv..! Jag kände hur ådern i pannan började pulsera och såg framför mig hur vi fick doppa kladdkakekexen i saft istället. Tredje gången bytte jag uttag och då började perkulatorn äntligen hosta.
Ibland blir det inte som planerat men eftemiddagen och kvällen blev jättemysig. Trots att jag inte hade tillgång till vagn gick vi ändå med barnen till lekparken, Wilma somnade i Vincents vagn medans han gungade och lekte rövare i tornen.
Vincent
Igår blev jag hembjuden till Bea på en fika klockan elva. När klockan började närma sig sprang jag fortfarande runt som en skållad råtta och hängde tvätt, plockade ur diskmaskinen, skrapade bort intorkade matrester från barnstolen och matbordet, ja ni fattar, sådana där saker som man egentligen kan ta senare men som man tycker är skönt att ha gjort innan man lämnar lägenheten. Just som jag skulle gå och ta på Wilma blöjan hör jag hur det skvalar inne i vardagsrummet och när jag kommer in står hon med högerbenet uppe på kanten på gåvagnen med en kiss-stråle snitsigt riktad rakt ner i botten på vagnen så det skvätter upp på vitrinskåpet, hon tittar upp på mig med ett nöjt leende och höjer sin lilla näve till en High-five. Galna unge! Men givetvis är det mitt fel som låtit henne springa omkring med rumpan bar. In med lillan i duschen och sen fram med skurhinken. När vi sedan fått på oss ytterkläderna och packat den lilla skötväskan med mat och blöjor var klockan nästan elva och jag var sen. Då hittar jag inte bilnyckeln! Fan. Med en varm och trött tjej på ena armen gräver jag i panik igenom alla jackor, kastar mig ner på alla fyra och tittar under kistan och skohyllan men nyckeln är puts väck. Ringer då Daniel som säger att han visst råkat få med sig nyckeln till jobbet och i samma sekund slår det mig att extranyckeln ligger ju i vagnen, som ligger i skuffen på bilen.
Det var bara att ringa och be tusen gånger om ursäkt till Bea och säga att vi tyvär inte kunde komma idag. Men hon tog det med ro och vände snabbt på situationen och sa att hon istället kom in till oss. Så jag rotade fram några kladdkakekex som tyvär var det enda som huset hade att bjuda på men precis när jag skulle sätta i sladden i kaffebryggaren gick strömmen i lägenheten och allt blev knäpptyst. Vad nu då? Ringde Daniel som guidade mig i proppskåpet och med en enkel knapptryckning var elen tillbaka. Ett försök till att sätta i sladden, BAM!, strömmen gick igen. Vad i helv..! Jag kände hur ådern i pannan började pulsera och såg framför mig hur vi fick doppa kladdkakekexen i saft istället. Tredje gången bytte jag uttag och då började perkulatorn äntligen hosta.
Ibland blir det inte som planerat men eftemiddagen och kvällen blev jättemysig. Trots att jag inte hade tillgång till vagn gick vi ändå med barnen till lekparken, Wilma somnade i Vincents vagn medans han gungade och lekte rövare i tornen.
Vincent
Kommentarer
Postat av: Anneli & Loui
Hahaha! Förlåt om jag skrattar men det låter precis som du bloggade om mitt liv! Känner precis igen mig!
Skönt att det löste sig iaf. Hoppas ni hade en mysig stund idag med. Synd att vi inte kunde komma. Men snart är det er tur att komma hem till oss! Ska bara flytta hem och så måste vi införskaffa ett nytt köksbord och lite porslin för vi kastade rubbet... Inte så smart kanske innan man köpt nytt ;)
Kram o ha en härlig helg!
Trackback
