Farodota

Hej!
Oj, vad helgen gick fort! Jag återvände till Uddevalla igår helt utpumpad men samtidigt så upprymd och glad efter en fartfylld helg hos underbara Karin i Malmö. Jag har haft så roligt och verkligen njutit av varje sekund! Vi har varit på stan, ätit gott, varit ute och dansat till fyra på natten och haft långa frukostar med mycket prat. Det är härligt att ha såna vänner där allt är precis som vanligt trots att man inte setts på ett år. Jag märker dock att jag har förändrats endel sedan jag blev mamma, istället för att spana in det senaste klädmodet på stan fastnar ögonen istället på alla hypertrendiga barnvagnar som storstadsmammorna trippar runt med. Och istället för att gå loss på damavdelningarna hamnar jag automatiskt på barnavdelningen där jag går och stryker handen över de rosa bodysarna. När jag på DinSko hittar de mest fantastiska små gympadojjorna i storlek 20 svämmar mitt hjärta över av längtan och jag tar upp telefonen och ringer hem för fjärde gången den dagen. När vi sitter på ett fik börjar en bebis gråta och likt en hyena spänner jag upp öronen och stirrar ivrigt omkring för att söka efter källan och orsaken till skriket. När jag skulle välja en tidning till tåget stod jag länge och väl och ögnade igenom hyllan på Pressbyrån med de senaste nöjesnyheterna men det slutade ändå med att tidningen Föräldrar & Barn med de "Tio bästa tröstknepen" och "Så får du din bebis att sova hela natten" fick följa med mig på färden mot Uddevalla. Jaja, antar att det är sån man blir som nybliven förälder.

Jag är jätteglad att jag spontanbokade en biljett och åkte ner, vännerna ger mig så mycket energi och jag tror det är ganska viktigt för bägge parterna att komma bort från vardagstrampet ibland för att få känna saknaden och få en påminnelse på det fina man har därhemma. När mitt tåg rullade in på perrongen igår tittade jag upp mot vårat vardagsrumsfönster och när jag fick se en lång och en kort gestalt i fönstret som stod och vinkade började tårarna trilla. Väl hemma somnade Wilma på mitt bröst efter vällingen vilket hon aldrig brukar göra och jag satt kvar länge i soffan och lyssnade på hennes tunga andning och snusade henne i nacken. Sen åt vi kex och ost och somnade tätt ihop efter halva Wallanderfilmen.

Tack Karin för en underbar helg! Kram