Farodota

Elfte januari, tisdag. Wilma vaknar 05.30 efter att ha sovit hela natten. Jag lägger henne till bröstet och låter henne förse sig själv med mat medans jag snarkar vidare. Vaknar närmare sju med en bröstvårta lång som en spaghetti och en sprudlande glad unge som inte kan vänta med att få börja dagen. I vanliga fall brukar vi ligga kvar och mysa och busa i sängen en stund innan vi går upp men denna morgonen är blöjan fullbajjad så det är bara till att pallra sig ur den goa sängen.

Jag klär på Wilma kläder och sätter henne sen i gåstolen. Lämnar toalettdörren öppen så jag kan se och prata med henne när jag hoppar in i duschen. Jag har just börjat schamponeringen när dörren plötsligt går igen med en duns och det blir tyst utanför, jag stänger av kranen och ropar på Wilma. "Öh!", får jag till svar. Kliver ur duschen med schampoo i håret och får preja upp dörren eftersom hon blockerat den med sin gåstol. "Öh!", ropar hon samtidigt som hon hoppar upp och ner i stolen vevandes med ballongvispen i ena handen. Jag får palla upp toalettdörren med en sko och fortsätter sen min morgondusch samtidigt som jag leker Tittuten med Wilma bakom draperiet. När jag dröjer med att säga Tittut påminner hon mig med att ropa Ööh! och banka med vispen i gåstolens instrumentpanel.

Väl påklädd busar vi på täcket på golvet och sen går jag och plockar med gårdagens disk och bäddar sängen medans hon leker vidare. Just idag är ballongvispen hennes favoritleksak trots att det ligger mängder med skramlor, sjungande björnar och bitringar kring hela golvet.

Vid halv tio börjar hon gnugga sig i ögonen och det är dags för middagsluren. Jag gillar middagsluren, då äter jag frukost och sitter vid datorn med en kopp kaffe. Ibland hinner jag även sminka mig.

När hon vaknat är det dags för gröt. Jag placerar henne i tripptrappstolen i köket, haklappen åker på och jag ser att hon vet precis vad det är dags för nu, havregröt med päron/banan-smak är det bästa hon vet.

Eftersom jag planerat att åka till köpcentret denna dag börjar det bli lite knappt om tid om vi skall hinna med 11.30-bussen. Wilma hamnar på golvet igen och jag går in på toan för att sminka mig. Det tar inte lång stund innan jag får gå in i vardagsrummet och säga Ajaj! då hon är i full färd med att riva ner den stora rislampan från Ikea. Jag placerar henne i hallen där jag har uppsikt över henne och börjar måla mascara på det andra ögat, plötsligt befinner hon sig inne på toaletten där hon lyckats bestiga den höga tröskeln och skall just sträcka sig efter tvättmaskinspulvret när jag hinner hejda henne. Nu blir det placering i gåstolen igen och medans jag sminkar mig funderar jag på hur fort allt gått och att vi måste börja säkra hemmet så att det inte händer någon olycka.

Klockan börjar närma sig halv tolv och jag packar med mig kex och välling ut ifall att. Jag hör Wilma sitta och fresta i gåstolen och tittar på klockan, kanske vi får ta 12-bussen istället? Byter den andra bajsblöjan för dagen i snabb takt, låter henne leka med tandkrämstuben för att få henne att ligga stilla på rygg. Sen ner på hallgolvet för att ta på overallen vilket är det värsta hon vet, får brottas litegrann men sålänge jag sjunger "Per Olsson han hade en bonnagård, iiian iiian oooh!" går det lättare.

Iväg ner för de tre trapporna med Wilma i vagnen. Kommer på att jag glömt mobilen på skohyllan när jag kommit ner för den första och får vända och springa upp igen. Väl ute ser jag bussen stå vid rödljusena påväg att svänga intill vår hållplats, torkar svetten ur pannan, knäpper jackan och rätar till hårtofsen som står på halv sju. Skickar snabbt som blixten iväg en sms-biljett som hinner komma just som jag stiger på bussen, visar den för busschaffören som inte ens ser på den utan bara nickar. Jaja tänker jag, jag har iallafall gjort rätt för mig.

Knökar in mig bredvid en äldre dam med rullator och med basker på huvudet. Wilma är pigg och söker ögonkontakt med alla passagerare. När ingen ger henne uppmärksamhet får hon tillslut tag i damens rullator och börjar rycka i den fram och tillbaka. Lite generad lossar jag hennes stenhårda grepp och ler mot damen som ler tillbaka. När vi nästan är framme har Wilma tröttnat på tuggummipaketet som jag låtit henne prassla med och istället har nu siktet inriktats på den gamla damens gråa manchesterbyxor, med en viss tvekan och försiktighet placerar hon sin lilla hand på damens lår och börjar skrapa med naglarna över manchestertyget. Damen skiner upp och säger att detta minsann inte var någon blyg liten tjej. Sen är vi framme på Torp Köpcenter.

Nu känner jag att min skrivarglöd har tagit överhanden och tangenterna nästan ryker, en helt vanlig vardag har plötsligt blivit en lång historia och ni har säkert tröttnat för längesen. Iallafall.. Vi går på köpcentret i cirka en timme, Wilma sköter sig exemplariskt och medans jag går och handlar mat på Maxi somnar hon i vagnen. Jag hittar en bh på rean som jag köper, slänger i mig en tio-kronors-korv och sen tar jag bussen hem igen. Daniel ringer och säger att hans kompis Johan kommer på middag och jag är glad att jag köpte fläskfilè på Maxi. 

Väl hemma får Wilma mat. Jag ger henne bitar av en macka med smör på för första gången och funderar på om det är bra att äta smör, är inte det salt i? Får fråga barnmorskan på torsdag. Leker en stund på golvet och sen går jag och svabbar av badrummet med en våtservett. Jo, jag brukar faktiskt göra det när vi får oväntat besök och det skall gå snabbt, då lånar jag en av Wilmas våtservetter och torkar av den värsta dammen, det är sånt man inte skall berätta egentligen. Sätter sen igång med maten, skivad fläskfilè i svampsås och potatisklyftor. Wilma är med mig i köket sittandes i gåstolen, hon drar ut en av lådorna men när hon stänger igen så sitter bägge händerna fast emellan och underläppen börjar darra, jag bannar mig själv för att jag är ouppmärksam. Daniel och Johan kommer hem och Wilma blir glad. Vi äter inne vid matsalsbordet och vi har tillochmed servetter. Johan frågar om Daniel alltid får så fin mat och Daniel svarar ja fast det inte är sant. Imorgon blir det stekt falukorv.

Tar upp en Frödinge kladdkaka från frysen och vi dricker kaffe framför teven, Johan busar med Wilma. När Wilma somnat ser vi på Bygglov och dokumentären Drömmar om ett leende, en dokumentär som rör vid mig och som får mig att åter igen inse hur lyckligt lottade vi är. En tjej på dokumentären hade bara veckor innan sett hur sin pappa mördades framför ögonen på henne när han skulle skydda henne från att bli våldtagen av flera män, efter den händelsen hade hon slutat prata. Vi går och borstar tänderna och jag tar en ny tandborste fast den förra inte var så gammal. Jag säger till Daniel med munnen full av tandkräm att nästa gång jag klagar över något så får han säga till mig att sluta med detsamma. Pensionärer som vi blivit ligger vi och löser korsord tillsammans tills det tar stopp och vi inte kommer på någon lösning som tar oss vidare, vi pussar varandra godnatt och släcker lampan.

* Presentera mig själv
* Min första kärlek
* Mina föräldrar
* Det här åt jag i dag
* Vad är kärlek?
* Min dag
* Min bästa vän
* Ett ögonblick
* Min tro
* Det här hade jag på mig i dag
* Mina syskon
* I min handväska
* Den här veckan
* Vad hade jag på mig i dag?
* Mina drömmar
* Min första kyss
* Mitt favoritminne
* Min favoritfödelsedag
* Detta ångrar jag
* Den här månaden
* Ett annat ögonblick
* Det här upprör mig
* Det här får mig att må bättre
* Det här får mig att gråta
* En första
* Mina rädslor
* Min favoritplats
* Det här saknar jag
* Mina ambitioner
* Ett sista ögonblick