Tack
Vi är på älgjakt
Jakt innebär total tystnad och väntan....
..och väntan...
..och väntan. På denna lilla pall satt jag och huttrade i timtal tills vi tillslut hörde ett skott..
Daniels pappa fällde skogens konung och jakten var därmed över för denna gång. Den tunga femtaggaren (eller den udda sexan som man säger på jaktspråk) fick vi dra i ett rep långt innifrån skogen och ut på vägen. Det var en spännande dag.
Vi gör cheesecake
Tystnaden är bruten
Hej vänner!
För några dagar sedan tryckte pappa på publicera-knappen och inlägget om att han skulle bli morfar var ute till allmänhetens beskådning. Djungeltrumman var därmed slagen och ryktet spred sig som en löpeld, speciellt på lilla ön. Efter det gick telefonen varm och mailboxen började fyllas med frågor som "Är det sant det som din pappa skriver?", "Har du en syster?" och "Näää, är du på tjucken Lisen?".
Nu har vi själva hunnit smälta den härliga nyheten (tror jag) och bekräftar därmed att ryktet är sant, vi skall bli föräldrar och svävar på moln av lycka.
Jag är för tillfället bara lönnfet, den riktiga bebismagen har inte visat sig ännu. Jag kan inte dricka kaffe utan att vilja kräkas och har ett stort sug efter cheeseburgare, ja är det inte typiskt? Cheeseburgare av alla saker. Kunde jag inte känna sug efter saltgurka, kaffesump eller lakrits som alla andra?
Humöret svajar rejält från dag till dag och stackars Daniel vet aldrig om han vaknar upp till en ducka-för-stekpannor-dag eller en idag-är-hon-snäll-dag, får tyvär erkänna att det varit flest stekpannor-dagar den senaste tiden vilket jag verkligen hoppas ändras snart. Vet inte hur många gånger ordet Förlåt fått passera mina läppar bara sen han kom hem från jobbet idag och snart åker jag väl ut genom balkongdörren med dunder och brak. Skönt att kunna ha något att skylla på dock, "Men älskling, det var inte jag, det var ju hormonerna!". Får se hur länge den ursäkten håller.
Att ha ett liv i magen som vi tillsammans skapat är en fantastisk, overklig känsla och fick jag bestämma skulle jag aldrig vilja kliva ur denna lyckobubbla vi befinner oss i just nu.
Stor kram Lisen
Tyst
Är Sverige i chock ????????
Moffen
Moffa
Det vill säga att man ska titlera sig morfar.
Har genast förberett mig en del, har prenomererat
på Kvällsstunden, börjat klippa ur dödsannonser,
och skaffat en kofta som är förstärkt på
armbågarna med lappar av mocka.
Nu återstår bara att köpqa en gammal Volvo
och en smårutig keps o sedan köra 65 på 90 väg
med båda händerna krampaktigt på ratten.
Trots denna uppoffring ser jag fram emot att
bli morfar.
Tänk att jag en dag får lära denna lilla parvel
att svära som en borstbindare och
sjunga snuskiga visor.
A big hook from MOFFA
Upp över öronen
När jag kom hem från Norge i måndags hämtade Daniel mig vid bussen. Han brukar alltid samla ett ordentligt skägg när jag är borta och möta mig i mjukisbyxor, men denna gång var jag nära att inte känna igen honom. Han hade dagen till ära klätt sig i sina bästa jeans och tröjan jag gillar allra bäst. Dessutom var han nyrakad och hade klippt sig själv. Som pricken på i:et hade han även tagit på sig sin dyra "gå-bort-parfym" som han bara har vid festligare tillfällen.
När vi kom hem möttes jag av ett glänsande, nystädat hem och på bordet stod en utsökt middag med tända ljus och röda rosor.
Har jag verkligen talat om hur upp över öronen förälskad jag är?
Home sweet home
Illustration
Ta av toppen.
Fyll jordgubben med lös-te och stäng locket...
..och doppa ner i vattnet.
Vilken grej! För att citerar ägarinnan till tesilen: "Ja du, nu för tiden är det inte bara bröst som är av silikon".
Toppenhumör!
Går in på tredje natten i rad ikväll, fyra nätter återstår innan vila och det är bara att spärra upp ögonen.
Jag är trött, grinig och längtar hem. Ja det var allt jag hade att komma med idag.
Kram på er
Reker
Räkor är nog det enda som är billigt i Norge. 
7 nätter kvar..
Dagarna går sakta framåt, en vecka och sju nattpass återstår innan hemfärd.
Har idag gått en promenad och suttit och filosoferat på en parkbänk i över en timme, det var skönt att komma ut få lite sol på sig. Nu laddar jag inför den tuffa veckan med en stoor portion lax och potatis.
Kramar
Förlust
Så istället har jag suttit och sett norsk teve i vardagsrummet tillsammans med snarktanten som har tjötat hål i huvet på mig i över en timme samtidigt som hon belåtet knaprat i sig tre knäckemackor med kaviar på, jag fick ducka för brödsmulorna som sköts likt pistolskott ur munnen på henne. Men hon är snäll, på sitt sätt.
Nu blir det sängen! Natti natt
Det händer hos mig
Nejdå, jag skojar.
Men match blir det och jag har bunkrat upp en en massa godsaker som jag skall trycka i mig under kvällens gång.
Äsch jag kan inte ljuga, jag köpte en chipspåse också, det är ju lördag OCH kvalmatch.
Här är skärmen som matchen skall visas på ikväll, får plocka fram kikaren.
Men först blir det välstekt (läs bränd) pyttipanna.
Heja Sverige friskt humör! Kramkramkram Lisen
Tjyv
Jag skulle för en stund sen sätta mig ner och avnjuta en kopp stor te i soffan, insåg dock att jag inte hade köpt mig något socker vilket för mig är en viktig ingrediens.
Jag öppnar alla skåpen i köket i jakt efter en skopa socker men finner det ingenstans. Jag tittar mig då åt båda hållen, spänner upp öronen och tar mod till mig för att sedan öppna lådan där min inneboende förvarar sina matvaror. Och där, i hörnet av lådan finner jag en plastpåse innehållandes min saknade ingrediens. Vågar jag?
Fortare än tåget knyter jag upp påsen och häller i (vad som kan ha blivit lite väl mycket i all hast) min inneboendes socker i mitt rykande te för att sedan putta tillbaka påsen på sin plats igen. Stänger tyst igen lådan igen och tassar med en gnutta dåligt samvete tillbaka till soffan. När jag rört färdigt och tar min första klunk krullar tungan ihop sig till en boll och ansiktet rynkas likt en bulldog. Vad som jag trodde var socker....var salt.
Ja, så går det när man är en ond tjyv och jag kan inte annat än tycka det var rätt av Gud att straffa mig för min elaka gärning. Nästa gång skall jag fråga om lov, eller varför inte lägga ut 9,90 för ett eget sockerpaket?
Kramar Lisen
Promenix
Har idag tvingat mig själv att kravla ur pyjamasen och ta en promenad innan nattpasset. Stavanger är en riktigt mysig liten stad med små cafèer och trubadurer överallt, vad som hade gjort min promenad helt fulländad idag hade varit att ha Daniel i min högra armkrok medans vi långsamt spatserade längs den romantiska sjökanten. Ho ho, jag låter som en gammal tant.
Zzzznark
Hej vänner!
Har en ledig natt inatt och det skall bli så skönt att få sova ut och sen få se Stavanger i dagsljus imorgon när jag vaknar. Skall ta en fika med min nyfunna vän imorgon på dagen, hon är en 61-årig singelkvinna, ett riktigt krutpaket och det är kul att träffa människor med så mycket energi att det riktigt smittar av sig, kan behövas just nu.
Jag har fått ytterligare en inneboende så nu är vi tre stycken i lägenheten som delar toalett och kök, det fungerar bra förutom att en av dom snarkar så hårt att jag tror taket skall lyfta. Det är helt otroligt hur en sån liten 155-centimeters-kvinna kan dra sådana enorma timmerstockar.
Nu skall jag se Bonde Söker Fru på datorn. Godnatt godnatt!
Spökhus
Haj haj!
Jag går inatt in på femte natten, känner mig just nu som ett vrak. I två nätter i rad har två gamlingar (helt adekvata) vaknat av att det står en man i deras rum och förtvivlat skrikit rakt ut. Om det spökar i huset? Inget snack om saken. En natt till och jag packar väskan och flyger hem.
Cause I`m worth it!
Pappa talar ut
Klicka på länken nedan!
http://www.manligsarbarhet.se/viewer.php?id=1da553d63a722923596c7be8521b610a8927bfff
Första natten på jobbet
Eftersom jag skulle vara ensam sjuksköterska på 40 patienter och inte få någon upplärning så tog jag en taxi till jobbet en timme tidigare så jag kunde kolla runt och sätta mig in i rutinerna. När jag steg in på sjukhemmet som var det äldsta och mest omoderna sjukhem jag varit på, möttes jag av en dam i personalen som konstaterade på en blandning mellan norska och lettiska att jag var "aaalldeles för tidig" och fick slå mig ner i personalrummet tills de hade tid att hjälpa mig. Så där satt jag en halvtimme och rullade tummarna tills jag fick en pärm i handen med rutiner såsom brandrutiner och eventuella vattenläckage som jag förutom patienterna skulle ha högsta ansvar för denna natt.
Till min glädje skulle jag denna natt arbeta tillsammans med en svensk dam på 60 plus som var från samma bemanningsföretag som jag och som hade varit där och arbetat ett år tidigare.
Passet bjöd på lite av varje. En patient hade andningsproblem, en annan 100-kilos patient ramlade ur sängen (och liftar eller lyftanordningar var det inte tal om på detta ställe), en dam låg och ropade halva natten då hon trodde sig ha råttor i sängen som bet henne i benen och en fjärde valde att kasta in handduken. Inte nog med detta så sas det spöka i denna 40-tals byggnad och jag fick minsann höra den ena spökhistorien efter den andra under nattens gång. När vi skulle köra ner den avlidna patienten i källarkapellet pumpade mitt adrenalin lite extra, när då hissen slutade fungera och ville varken gå upp eller ner höll jag på att göra detsamma som patienten på båren, tacka för mig. Då var jag faktiskt uppriktigt rädd. Men den kom igång efter en stund och jag såg inga spöken denna natt. Men 13 nätter återstår och vi får se om jag får syn på den där äldre mannen med grått skägg och käpp som brukar visa sig i trappan nattetid.
Jag har precis ätit makaroner och korv och om en timme bär det av ut i stormen igen för ett nytt pass, det riktigt vräker ner och jag ångrar att jag inte tog några ordentliga regnkläder med mig. Denna gång skall jag gå tillsammans med den svenska damen, man kan tydligen ta en genväg genom skogen.
Min inneboende har suttit och hulkat och snyftat på sitt rum sen jag vaknade, tror det är hemlängtan. Jag skulle vilja gå in och ge henne en kram men hon pratar i telefon.
Nu skall jag lägga mig en halvtimme och sniffa på t-shirten med Daniels parfym. Sen kör vi pass 2.
Kramar till er från mig
Gourmet-middagen
Daniels t-shirt
Just nu i Stavanger
Har nu kommit fram till Stavanger och resan har gått bra. Det var meningen att det skulle komma en snubbe och möta upp mig för att visa mig mitt boende men det visade sig att han inte hade tid (hade väl kläckt fredagsölen redan). Så jag fick beskrivning per telefon och i en helt ny stad och en beskrivning på västlandsnorska så gick det inget vidare, snarare så gick jag helt åt skogen vilse. Men efter att ha sökt upp en karta över staden på ett hotell så hittade jag tillslut. Och nu sitter jag här i en jättemysig lägenhet som jag delar med en annan tjej som jag inte träffat ännu. Jag har internet och kabelteve och bara ett stenkast till affären så här finns inget att klaga på. Eller ja, alltid är det ju nåt, snubben som skulle visa mig till mitt boende skulle även visa mig vart jobbet låg. Men nu har jag bara fått en sketen karta över vägen till mitt jobb och jag förstår absolut ingenting. Den visar att jag skall gå 3,5 km på två olika motorvägar, kan det vara möjligt? Jag börjar jobbet om en timme så det får bli en taxi ikväll så får jag lösa det imorgon..
Här ligger Stavanger.
Vardagsrummet
Toaletten
Ha nu en skön fredagskväll kompisar! Jag uppdaterar läget imorgon, håll tummarna för mig inatt.
Pussokram Lisen
Väskan är åter packad
Nu vill jag landa, inte med flyget utan "landa i mitt liv". Är så trött på det här farandet, hejdå-kramen och veckorna av outhärdlig saknad, längtar till en normal vardag med jobb hemma. Har sökt alla jobb som finns på Uddevalla sjukhus och Trollhättan, ringt, varit uppe och pratat med dom på personalavdelningen, lämnat in mitt CV och sagt att jag är intresserad av allt som går att få vare sig det är timvik eller natt-tjänst men får hela tiden svaret "du får helt enkelt ha is i magen, det är en svår tid nu". Men nu sist fick jag fick iallafall en stämpel på min ansökan och hon la den högst i högen och sa att jag var prioriterad vad nu det innebär, det lät bra iallafall. Ja jag får helt enkelt ha den där isen i magen ett tag till och stå ut med resandet. Skall ju vara glad att jag har ett jobb överhuvudtaget i dessa tider och skall minsann inte klaga egentligen, jag har ju det så bra man kan ha det egentligen. Märkligt att man alltid hittar något att klaga på fastän man har det så himla bra.
Återkommer när jag kommit fram till norrbaggeland, håller nu tummarna att jag har internet där jag bor.
Kram Lisen
Idol
Har faktiskt tänkt att ställa upp i detta program.
Faktum är att jag har en vacker sångröst
efter en halv liter Wiskey.
Programmet går väl i ca 50 avsnitt
så det betyder att ja måste korka i mig
25 L Long John, det blir dyrt.
Så jag har inte råd att bli någon popstjärna.
Hoppas det Svenska musiklivet
överlever detta.
Göran
