Farodota

Magen växer och börjar bli ganska tung att bära på nu. Såg ett program för någon vecka sedan om en mamma i USA som fick åttlingar, hur får man plats med åtta bebisar därinne?! Beundransvärt.

 

Oj vad jag ångrar att jag en gång piercade naveln, det ser hemskt ut nu när de två hålen dragits ut.



Här är vår fina vagn! Är lite sugen på att ut och provköra i det fina vädret och känna hur det känns.






Ett brev från norska försäkringskassan damp precis ner i brevlådan där de ber mig komplettera med fler papper och upplysningar, suck vilket styr det är!



Får gå till internetcafeèt och fixa det nu, skall jag ta med vagnen? Sen blir det föräldragrupp 15.30 där vi skall få se förlossningsfilm idag. Ha en skön dag! Kramkram

Sitter och läser blogg efter blogg som handlar om cancer. Småbarnsmammor som drabbats av cancer eller små barn som diagnostiserats med cancer där mammorna valt att uttrycka sin sorg, rädsla, hopp, skräck och förtvivlan i text. Varför dras jag till såna bloggar hela tiden? Jag mår ju så dåligt av det där jag sitter med tårarna rinnandes ner från kinderna. Det finns så mycket orättvisa därute. Varför drabbas vissa så hårt medans andra kan gå genom livet helt skyddat? Jag förundras över hur starka vi människor kan vara i olika situationer.

När jag sitter där och hulkar inser jag hur otroligt lyckligt lottad jag är. Här sitter jag med en liten bebis som sparkar i magen och har en mamma som friskförklarats från sin cancer. Min familj är frisk. Jag är fortfarande så upp över öronen förälskad i min Daniel, kärleken i mitt liv. Efter snart två år håller den nyförälskade känslan ännu i sig och jag kan fortfarande fastna med ögonen på hans brunbrända ansikte och kritvita tänder och tänka att det där är min snygging som jag får somna tätt ihopkrupen med varje kväll.

Tänk att man kan vara så lycklig att man går runt och funderar på när bakslaget skall komma. Att det skall vara så svårt att leva i nuet och uppskatta de små sakerna i vardagen. Jag skall iallafall lova mig själv att bli bättre på det för man vet aldrig när lyckan vänder. Nu skall jag hänga upp de små barnlakanen med giraffer på tvättlinan och njuta av tanken att vår lilla bebis inom kort kommer att ligga och sussa i dom. Ta vara på dagen idag mina fina läsare ♥.

Idag bär det av till...tadaaam!

Kom precis hem, har suttit över en timme nere vid hamnen och läst min bok. Det var faktiskt så varmt att jag var tvungen att packa ihop och gå hem för att inte bränna mig i ansiktet, underbart! Det kom fram en lätt alkholiserad man i sliten jeansjacka till mig och frågade vad det var jag läste för nåt. Han stannade en stund och efter lite prat kom vi in på Hylands Hörna och han sken upp till minnet av det gamla teveprogrammet, jag såg att han bara hade några ruttna tänder kvar i munnen men att han en gång måste ha haft ett riktigt fint leende med en stor smilgrop i ena kinden, nu såg han så härjad och sliten ut. Jag slogs av hur smart han var och bannade mig själv för att jag hade fördomar. Då jag som inte ens var född när Hylands Hörna gick på teven inte hade mycket att komma med tröttnade han tillslut, bad om ursäkt att han tagit upp min tid och gick vidare till ett förälskat par på bänken bredvid. Noterade en kissfläck i baken på de ljusa jeansen när han stapplade bortåt.

Nu skall jag göra kotletter, potatis och brunsås. Egen brunsås.

Väldigt dålig uppdatering här! Min mobil, mitt bloggverktyg, har packat ihop och tackat för sig så jag har nu fått gräva fram en gammal telefon ur en låda och är nu back on track.

I helgen har vi haft strålande väder och äntligen fick jag grilla mina efterlängtade korvar på en klippa i vårsolen. Det var så varmt och avkopplande i solskenet att vi efter att ha klämt några hotdogs somnade i skedställning där på filten för att senare vakna upp till ljudet av en hel turkfamilj som hade brett ut sitt täcke en liten bit ovanför oss. Då packade vi ihop och åkte till Maxi och veckohandlade, japp ni läste rätt, nu har vi på riktigt fastnat i Svenssonträsket! Vi (läs: jag) har bestämt att vi varje söndag skall åka ut och veckohandla tillsammans för att kanske spara in nån slant och sen slippa kånka på tunga kassor. Vi har tillochmed fixat en sån där ICA-självscanner som vi invigde igår under vår allra första veckohandel. Trots att Daniel inte gillar att åka ut och handla på Torp så kunde jag ana ett litet belåtet leende bakom den tuffa fasaden när han likt en cowboy riktade den röda pistolen på varorna, avlossade ett skott och sen placerade varorna direkt i kassen. Får se hur många söndagar detta håller i sig.

I lördagskväll var jag, Daniel, Charlotte och Staffan på Tanum Strand och dansade loss till DATE, åh vad jag har längtat efter att få dansa! Dock var jag helt slut efter bara en bugglåt och hur mycket det än spratt i benen fick jag ta det lite lugnt för man är inte lika nätt på fötterna som förr direkt. Men kul var det!

Igårkväll såg vi skräckis hemma hos Oscar och Carro, vill ni bli så skiträdda att hjärtat hoppar över flera slag och svetten rinner så skall ni se Paranormal Activity. När vi kom hem somnade Daniel på två röda sekunder men jag låg klarvaken med huvudet inborrat i Daniels bröst och lyssnade efter ljud i säkert över en timme innan jag tillslut somnade av psykisk utmattning, nej skräckis är inte min grej.





Jag var hos barnmorskan förra veckan och bebisen har nu lagt sig med huvudet neråt och fixerat sig och det var tydligen ett bra tecken. Nu närmar det sig verkligen med stormsteg och vi är båda så spända och glada inför vad som komma skall. Idag är det dock fjärde dagen i rad som jag har starka smärtor i bäckenet, det är en konstant ihållande smärta som börjar bak i ryggslutet och går som en rand ner i högra ljumsken och vidare ner i högerbenet. Kan tänka mig att ischias-smärtor känns ungefär såhär. Att sitta och ligga still är tortyr och hur jag än vrider och pallar upp med kuddar så hittar jag ingen ställning där smärtan avtar, nej det bästa är att röra på sig för då känner jag ingenting så nu skall jag gå ut och ta en promenad i den härliga solen!

Puss & kram Lisen ♥