Farodota

Hej vänner!

Det blev ingen bebis denna helgen heller, som ni ser på nedräkningskalendern är det bara två ynka dagar till beräknad förlossning och jag går runt och letar efter små tecken på att det skall vara dags hela tiden men det händer inte mycket. Har börjat känna av foglossningen igen och korsryggen/svanken börjar bli trött vilket gör att jag sover ganska dåligt på natten men annars har jag absolut inget att klaga på, har haft en otroligt fin graviditet. Jag har gått upp 11 kilo vilket kunde vara mycket värre, mamma small ju upp 25! Har inte heller några problem med svullna fötter eller fingrar....än.

Helgen har varit lugn och skön. Vi har grillat i den nya grillen, jag har målat en vagga som vi fått av mamma som bebisen skall ha i sommarstugan och så har jag planterat om lite blommor. I lördags blev vi hembjudna till Niklas och Frida på grillkväll på deras nya lantställe, det var riktigt mysigt och jag ser framemot många liknande kvällar i sommar. 


 













Jag fick ytterligare ett brev från norska NAV i fredags om att jag skulle komplettera med två lönespecifikationer från september förra året och nu maj detta året, men det är månader då jag inte haft någon inkomst och jag kan därför inte redovisa nåt. Det blir tredje gången jag måste förklara detta för dom nu, vad är det dom inte fattar? Sicket krångel. Så förutom att måla klart kistan och fixa lite idag så skall jag ringa ett mycket argt samtal till NAV Internationellt och se till att jag får mina pengar nån j*kla gång, grr.

Puss & kram Lisen
  

Såg en tjej för ett tag sedan som hade ett par svarta ballerinaskor med nitar på som jag tyckte var så snygga. Jag har letat med ljus och lykta men inte funnit några som ens liknar dom jag såg. Så idag hittade jag ett par svarta på Din Sko och valde att pimpa dom själv med nitar från Panduro för 16 kr. Eller egentligen är det mer diamanter än nitar och inte riktigt vad jag hade i tanken men resultatet blev ändå ganska fint tyckte jag. Tills jag får för mig att slita bort dom.




             

Vi packade väskan och åkte ut till Lysekil redan i torsdags när Daniel slutade jobbet och har varit där hela helgen. Tyvär har västkusten bara blivit bjuden på en enda solig dag och jag har mestadels legat inne och läst bok till skillnad från Daniel som grejat en massa i skogen och hjälpt till att lägga tak. 

Passade på att få lite färg på min genomskinliga kropp då solen tittade fram.



Nu är det bara två ynka veckor kvar till beräknad förlossning men jag önskar värkarna startade idag, I`m ready for some pain! Give me, hit me! Längtan efter den lilla bebisen är obeskrivligt stark.






Idag bjuds det inte heller på någon sol så planen är att tvätta, stryka, posta brev, putsa fönster, laga mat och packa bb-väskan. Oj vilken stressig vardag jag har! Nej just nu går jag bara runt här och släpar och njuter av den sista tiden som icke-mamma, när bejban kommer är det ju till att ta farväl till sofflocket.

Kram på er! Lisen

Inatt vaknade Daniel och puffade på mig och sa "Hampus är ju ett fint namn". Innan jag ens hann reagera eller svara hade han somnat om och börjat snarka igen, detta mindes han inte imorse. Jag tror bebisen upptar alla våra tankar just nu, tillochmed i sömnen.

Hur kan det vara att man alltid brister ut i det värsta skrattanfallet ever när man inte får lov? Idag hände det på föräldragruppen. Vi diskuterade bebisens navelsträng och hur lång tid det tar för den lilla navelsträng-stumpen att trilla av. Då frågar en av de gravida tjejerna: - Var gör man av stumpen sen då? Varpå barnmorskan svarar att man slänger den i papperskorgen. Då säger hon: -Men vart går den i då? I brännbart?
DÅ brister jag ut i ett högt skratt rakt ut så smulor från den nyss intagna mazarinen flyger långt över bordet till grannparet mittemot, men jag stoppar så fort den stackars tjejen kollar på mig med allvarlig min då hon inte alls förstått det roliga. Och grejen var väl att det inte var speciellt roligt heller om man nu är noga med att sortera sina hushållssopor vilket jag inte är. Men efter det kunde jag inte sluta skratta, jag provade med allt, bet mig i innerkinden så det blödde, tänkte på döden och knep mig skithårt i låret men anfallet ville inte gå över. I brännbart? Frågan ekade i skallen på mig. Tillslut fick jag torka bort mascaran under ögonen med en servett. Jag är en dålig människa och har nu sumpat min chans att få följa med på gravidfika med tjejerna. Det var ju typiskt.