Farodota

Efter hot om att jag skulle få sparken från denna sida får jag
väl skriva några rader.
Jag läste häromdan att en tjumme hade utvecklat ett sånt
datorberoende att han sket i skolan och allting.
Ja i ett sådant beroende vill man ju inte hamna i,
det får räcka med snus.
Det är inte klokt va prylar ungarna har nu för tiden,
så fort dom lärt sig prata ska dom ha mobiltelefon,
sen CD spelare o sen lap top (som ja trodde var en bikiniöverdel till en same).

Ja minns när jag fick min första klocka det var
nog i 8 årsåldern.
Den skulle dras upp varje morgon,
för att inte slita på urverket drog jag bara åt det
hållet som gick lätt vilket gjorde att klockan stannade
efter ett dygn.
Den fick ligga i skolbänken o vila lite då skulle den nog
starta igen trodde jag.
Men icke, i ren ilska drog ja åt det tröga hållet
o vilken glädje när sekundvisaren började röra sig.
Minns även när vi cyklade o badade grävde ja ner
klockan i sanden o märkte ut platsen med en
sten eller nåt för att ingen skulle stjäla den.

Senare i livet när jag jobbade som kyrkovaktmästare hade
ja en digital klocka som spelade en melodi varje hel timme.
En söndag före en predikan skulle prästen ha en förbön
i sakrestian med oss tjänstgörande i kyrkan,
just som prällen sa Fader vår klämde klockfan i
med HELAN GÅR.

Sedan dess har ja inte stått på god fot med vår herre,
ja tror han småstraffar mig hela tiden.
Tillex varför skiter hunden alltid två ggr
när jag bara har en påse med mig,
o varför blir jag alltid akut nödig i kassakön på ICA?

Naj nå ha ja int teid u skreiv majr för denn gangen
samboen skrejar at vör nå ska jeite.
Va dei nå bler få någe ida dei vait ja int,
men ja gissa att dei bleir reis u någe kytt
ja bruka giss reit var gang.

                                         Be careful out dere.